torsdag 13 juni 2013

Dags att bita ihop

Pallar inte falla men ganska säker på att jag redan gjort med tanke på hur det känns inuti mig. Vilken början alltså. Allt börjar med slutet, lite så är det ja. Vad gör man nu då? Förvirrad liten tjej ska bestämma sig och det kommer inte bli lätt. Beslutsångest. All möjlig annan ångest. Trodde jag var okej, men hade tydligen fel. Men jag ska inte gråta mer nu. Blinka bort tårarna för de ska inte få förstöra (troligen) sveriges finaste ögonfransar. Jag har tagit studenten, jag är fri men varför känns det som om jag står kvar när alla andra springer iväg? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar