fredag 28 oktober 2011


Idag kör vi på den produktiva stilen! Rummet är städat och lilla jag har till och med varit ute och sprungit. Det är en underbar höstdag i London och jag kunde bara inte stanna inne utan jag var tvungen att få utlopp för mitt spring i benen. Crane Park once more och sedan ett besök i Borough cemetery. Eftersom det ligger tre olika kyrkogårdar där jag bor så lyckas jag nästan alltid hamna i en av dem. Hälsade lite på pollarna som bor i närheten av mig och umigcks lite med the squirrels in the woods. Nu måste jag hoppa in i duschen så jag hinner i tid till skolan. Matte C, you're going down!!!!!!!!
En häst.
Höst i Crane Park!
Jo men det är London jag bor i, de har skog och hästar här med, hihi!

torsdag 27 oktober 2011

Inleder detta inlägg med en ursäkt till mamma; förlåt att jag är uppe så sent men skolarbeterna är många och tiden räcker inte till. Med andra ord skolan dödar mig. Redovisningar, prov och inlämningar avlöser varandra samtidigt som man ska hänga med på lektionerna och förstå vad man håller på med. Matten är nog värst, jag förstår verkligen inte. Hur mycket jag än vill fatta det där med derivata så går det inte in i min överansträngda hjärna. Det känns också så uppmuntrande när läraren näst intill skäller ut en (inför hela klassen dessutom) för att man inte förstår. Snacka om att bli trögstämplad. Förlåt mig då för att matte inte är min starka sida (vafan Josefine, du valde natur).

Ikväll har jag simmat, för andra gången denna veckan, och det är så himla skönt. Typ genomgång av varenda muskel i hela kroppen. Var dock trött som en gurka eftersom jag hade varit på en aningen för lång löprunda i Crane Park innan. Men härligt var det i alla fall. Kände mig så fri när jag sprang där i skogen, så jag bara sprang, sprang och sprang och tänkte inte alls på att jag skulle springa tillbaka också. Men det var så värt det, att springa där i regnet och känna sig friast i hela världen.
Imorgon är det lång skoldag (vad annars huh?) så nu ska jag försöka avsluta vad jag håller på med och ta en sväng till drömmlandet innan det är dags att hoppa på 110 to Twickenham 07.37 imorgon bitti.
Some pictures for you who'd like to be carried away for a moment. Observe and admire.

lördag 15 oktober 2011

Fruit and fibre

Har nu druckit mitt äckliga kaffe och ätit min fruit and fibre cereals. Sitter i mitt rum och lyssnar på när min värdbror sjunger, visste inte att det var så lyhört!
Funderar på att ta en dusch, men just det, det går inte. VI HAR INGET VATTEN! Allt vatten är avstängt...kan inte tvätta händerna, spola i toaletten eller duscha...saken är den jag måste verkligen duscha. Måste som i MÅSTE. Men det pågår ju renoveringsarbete i huset och jag antar att jag snällt får vänta eller så får jag duscha hos någon annan.
Varför har vi inte såna här i Sverige? Mamma och pappa köp hem när ni kommer!
Åh herregud, min värbror sjunger i Grease....you better shape up cuz i need a man. Dear me! Vet han ens  om att jag är hemma. Tror inte det....hihi.

torsdag 13 oktober 2011

The Kooks @ Brixton academy



Is it me? Is it you? Is it the times that we're livin' through?
Så lät det, blandat med publikens jubel, när Luke tog första tonen i Brixton Academy igår. Rakt på, orden träffade rakt i hjärtat och så fortsatte det under följande två timmar. Intensivt, svettigt och underbart. Fåordiga Luke sa förövrigt knappt ett enda ord till publiken och övriga tre bandmedlemmar ytrrade sig inte över huvud taget. För The Kooks är det musiken, och bara musiken, som gäller. Det räcker för mig.
Av Lukes hals-och lunginfektion, som orsakat två inställda spelningar dagarna före gårdagen, hördes ingenting. Tur var det för jag är ungefär såhääääääääääär såld på Lukes röst.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den här upplevelsen. Jag kan utan tveka säga att The Kooks fick sin revanch sen förra gången jag såg dem, då blev jag riktigt besviken. Men inte nu, åh så bra det var. En av mina bästa konserter och ett evigt minne som kommer vara förknippat med ren lycka. Låtlistan var klockren, saknade bara Jacke big tits och One last time.

Eftersom vi kom direkt från skolan hann vi inte köa speciellt länge, så vi hamnade kanske på femte raden i början men allt eftersom som stämingen ökade kom vi längre fram, i alla fall jag och Natalie. Under hela konserten pendlade jag mellan andra och tredje raden och i slutet hamnade jag stabilt på andra raden. Om detta finns dock en rolig historia om några engelska tjejer som var lite.....speciella. Vet inte om jag ska ta hela historien här, men kan sammanfatta det ungefär såhär: Idioter!

Förstår inte hur man kan ställa sig längst fram på en konsert om man inte klarar av kroppskontakt, tryck och allt annat en bra konsert medför. Så bråka med engelska tjejer: CHECK! Kul att äga de också. Tror att de försörde konserten lite för sig själva genom att bråka, eftersom de verkligen blev upprörda. Själv skrattade vi bara åt dem. De planerade hur de skulle trycka iväg oss och försökte med rump-puttar, armbågar och sparkar. De lyckades dock inte och var riktigt kul att se hur frustrerade de blev. Jag menar, har man inte probelm om man inte låter folk ha sina händer uppe i luften under en konsert?

Fick ett enda suddigt foto av en skuttande Luke och insåg efter det att det inte gick att ha kameran uppe. Men det gör inget för minnet kommer alltid finnas i mitt hjärta! Var så härligt inklämd mellan galna Kooksfans på en spelning i Kooksarnas hemstad! Svettades, dansade och sjöng och var efteråt alldeles genomblöt av svett från personerna runt omkring mig, precis som man ska vara efter en konsert.

Tack The Kooks för att ni är så bra! Och tack någon för biljetterna! Så himla overkligt egentligen. Josefine vill gå på The Kooks, Josefine får inte tag på några biljetter, Josefine råkar köpa biljetter på e-bay, Josefine upptäcker detta två dagar innan konserten, Josefine får panik, Josefine betalar biljetter med hjälp av föräldrar i Sverige, Josefine hämtar biljetter med hjälp av Natie, Josefine säljer biljetter till sina vänner, Josefine och hennes vänner går på The Kooks, Josefine är lycklig!
Kön!
Me and my precious ♥
Luuukie!

Kan inte ändra storlek på bilderna i Google Chrome, så förlåt om de fuckar up hela bloggen hehe...(förresten någon som vet hur man ändrar storlek på bilder i Google Chrome?)
Dessa bilder är snodda härifrån!

onsdag 12 oktober 2011

Don't come to close you don't wanna see my ghost

Kind of speechless over here. Better update tomorrow, promise...
Tills dess har ni:
Man vet att man varit på en bra konsert när:
det piper i hela huvudet
man är genomblöt av svett som inte bara är ens eget
man har ont i varenda muskel
man hittar nya blåmärken och rivsår över hela kroppen
man inte har lyckats ta ett enda foto
hårbotten gör ont av allt ryck i ens hår
man är så fylld av lycka att man inte kommer kunna somna på flera timmar
THE KOOKS <3

LYCKALYCKALYCKALYCKALYCKALYCKA!
Helt slut efter att ha stått och hoppat längst fram i Brixton Academy. Är för lycklig för att sova, och för lycklig för att skriva. PEACE OUT!

tisdag 11 oktober 2011


Idag ska jag se The Kooks för andra gången i mitt liv. Denna gången i Brixton Academy, i deras hemland och mitt (UK är ju trots allt mitt hemland för tillfället, eller är hemland det landet man är född i, för i så fall är inte UK mitt hemland, fast man måste nästan vara medborgare för att kunna räkna ett land som hemland, så jag antar att UK inte är mitt hemland då, men lite jobbigt att inte känna sig hemma, men det gör jag ju, så då säger vi att UK är mitt hemland för tillfället). I alla fall, jag är så lycklig över att få se dem ikväll. Direkt efter skolan tar vi tunnelbanan till Brixtion och sen så smäller det! Känns lite fel att skriva om en konsert innan man upplevt den, så nu tackar jag för mig. Hörs inatt (kanske)!

LYCKLIG!
Men tänk ändå va sjukt, jag ska se dem idag! Det är en stor händelse. Man får inte heller glömma att det är Luke och Hugh som är bakgrunden till uttrycket Londonkrull!
Hihihi åh, Paul, Hugh, Luke och Peter!
puss ♥

måndag 3 oktober 2011

Kanin och teknikproblem


Har idag fått det konstaterat att jag bör hålla mig undan alla tekniska prylar. Såväl tv-aparater som tekokare. Och datorer är absolut inte att prata om! Jag antar att en liten närmare förklaring behövs. Idag skulle jag redovisa ett engelska arbete (en powerpoint om svenska traditioner) och hade därför med mitt fina kanin-usbminne med alla mina skolarbeten på. Jag hade även datorn med så jag och Natalie skulle göra klart vår PowerPoint om Houses of parliament på håltimmarna.

Det började lovande när min glapp-adapter vägrade att ge min kära dator ström. Men är inte fötter alltid bra att ha? Jo det är klart det är, självklart när man kan använda de för att trycka ner en bråkig adapter i ett elutag. Det fortsatte ännu mer lovande när vi inte hittade vår halvfärdiga PowerPoint någonstans så vi fick helt enkelt börja om! Vi sparade den på mitt kära kanin-usb tillsammans med min och Natalies engelska powerpointar (Natalies gick dock inte att öppna så min dator fick lagg). På engelskalektionen upptäckte vi till vår stora förskräckelse att alla arbeten på mitt Usb var borta! Verkligen helt borta (R.I.P min kanin =(...)!
Det löste sig ändå eftersom jag hade mejlat arbetet till min lärare. Annars hade det inte varit roligt att heta Linnea Josefine Herrstedt då engelskaläraren verkligen är...engelsk (dvs. disciplinerad).

På international perspectives lektionen uppstod det dock ett problem, vi hade bara en halvfärdig oseriös powerpoint att komma med. Jag drog hela historien om mina tekniksvårigheter och måste framstått som världens otekniskaste människan i England. Där kommer jag med min laggiga Toshibadator där alla sitter med sina MacBook pro! Vi tvingades redovisa ändå då vår lärare tyckte att vår presentation var extremt rolig. Tror klassen också tyckte det för de skrattade i alla fall. Det var i alla fall här jag blev bannad från alla tekniska ting. Kanske är det klokt eftersom min värdfamilj redan fått byta vattenkokare en gång sen jag kom hit.
Nu har jag skrivit en uppsats som ingen orkar läsa! Hihi lilla Josefine i ett nötskal. Puss på mig ♥
Jag och min kanin. RIP!
Ledsen tjej som egentligen är GLAAAAD!

söndag 2 oktober 2011

Sunday 2 October

Good evening fellows!
Söndagkväll igen och ännu en vecka har passerat i Londontempo. Det är nästan lite märkligt hur mycket snabbare tiden går här än i Sverige.
Jag har haft en lugn helg med fint väder och fina vänner. Har kunnat sova länge och slippa stressa.
I eftermiddags strosade jag, Louise, Freja och Natalie runt i Richmond. Det var fullt av folk längs Themsen och jag fick riktiga sommarkänslor av att se alla människor i somriga kläder. Visst är det sjukt, 30 graders värme i Oktober! Man märker att vi har åkt söderut haha!

Nu är även min svenska debatterande text inskickad och lilla Josefine ska nog snart krypa ner i sin sköna säng. Känner på mig att nästa vecka kommer bli toppenbra! Pusspåkinden♥
1. Richmond/The Thames
2. Liten Josefine
3. Hospital Bridge Roundabout i solnedgång på väg hem