tisdag 30 augusti 2011

Bank Holiday


Har haft den första officiella göra-ingenting-vettigt-dagen här i London. Har dock hunnit med att göra en vettig sak. Fan vad konstigt det blev. However så gick jag och Anna (eller snarare Torsten och Torleif) till Twickenham town center idag och det tog runt en halvtimme att gå dit. Sammanlagt gick vi i två timmar. Vi behöver liksom gå, för vi äter hela tiden. Kom hem och åt och sen efter några timmars chillaxing gick vi några kvarter bort till Lollo och kollade på John Tucker must die. Lite annorlunda att se Penn Badgley med långt hår, han är min Dan liksom. Påninde mig om att jag inte sett Gossip Girl på länge och att säsong 5 snart har premiär, lycka!
Värdfamiljen har varit borta hela kvällen så Torsten och Torleif har fått dampa loss här hemma. Telefonen har ringt åtta gånger men vi har inte vågat svara. Fegisar. Vår värdbror kom hem för ett tag sen och då var vi mitt i ett anfall med paraplyet uppfällt i Annas rum. Han måste tycka vi är riktiga knäppisar. Men det är vi ju också. Nu funderar jag på om man ska sova, imorgon blir det cruise on the Thames med skolan. Då vill man vara utvilad. Men jag är pigg som en gris(haha fattar ni gris=pigg på engelska!) Hilarious, dålig humor Torsten. 












Jag är otroligt vig och smidig (not) och Anna är ledsen? 
Nej men vi är ju jätteglada, springer lite och så liksom!
Fejlar lite med hoppbilder men detta var den bästa! Torsten och Torleif alltså, hopplösa är dem. När de väl börjat kan de inte sluta. Antingen så ligger dom på golvet och försöker vara tekniska eller så kör de hunting på småpojkar. Hur ska detta sluta?

söndag 28 augusti 2011

Notting Hill och Covent Garden

Idag tog jag och fem andra coola tjejer tuben till centrala London för första gången. Vi stannade först till i Notting Hill för att kolla in Notting Hill Carnival som pågår idag och imorgon. Det var fullt av folk och en underbar glad stämning. Total lycka i mitt hjärta. Helt plötsligt sprang vi på Travel Bookshop och vi blev galna turister, frenetiskt tryckande på kameror för att förena oss själva med denna häftiga plats i form av fotografier. När vi tröttnat på Notting Hill och våra magar börjat kurra lite för högt bestämde vi oss för att tu tuben till Piccadilly Cirkus för att äta där. På vägen förvandlades vi dock till irriterade egoister som inte hade tillräckligt med energi för att orka leta upp perrong nio och trekvart när vi bytte tåg på King's Cross. Tillslut, efter många om och men, hamnade vi på Pizza Hut på Regent Street. Efter maten stack vi till Covent Garden och gick runt där en stund. Hittade bland annat världens ballaste affär med coola t-shirtar och ett riktigt London-krull. Blir svårslaget kan jag lova. 

Jag och Anna kom hem runt åtta och fick mat. De göder oss här! Efter maten kände vi oss tvugna att gå ut och powerwalka så vi tog på joggingskorna och drog iväg. Gick en runda bort till Whitton Shopping Center. Imponerande plats, NOT! Men så länge det finns Tesco så är det okej liksom. Vi hittade tillbaka hem, är riktigt stolt faktiskt då vi gick på platser vi aldrig förr besökt! Nu är jag trött och ska snart sova. Imorgon är det Bank Holiday och vi är lediga. Jag och Anna har tänkt oss en lugn dag. Tänkte gå in till Twickenham centrum och se hur långt det är. Hitills har vi bara åkt genom det med buss, så det blir spännande att utforska hemtrakterna lite bättre.


Notting Hill Carnival!
Travel Bookshop (och jag)
Covent Garden! Natalia och José Maria ♥Det här var i stora drag min dag! Synd att det tar så himla lång tid att ladda upp bilder, har hunnit äta typ tre kakor under tiden=smulor i sängen.

tisdag 23 augusti 2011

Det här är min tid

Livet är så himla konstigt. 
För nästan två år sedan, efter velande fram och tillbaka, bestämde jag mig tillslut för att gå nv europa och åka till London hösten 2011. Då kändes det så himla långt bort. 
För ett år sen var jag helt ny på sannarpsgymnasiet, en liten vilsen etta. Trodde jag visste vad livet var, naiv och barnslig. Jag var i alla fall rätt så cool som skulle till London om ett år. Ett år som var tusen år bort!

Därför känns det så himla konstigt, att sitta här, ett år senare, tusen år bort. Att kunna säga att det inte längre är månader eller dagar tills jag åker, utan timmar. 
Efter världens längsta och jobbigaste år så ska jag äntligen få lämna allt det jobbiga. Just nu är det värt allt slit. Alla tårar, alla timmar på jobbet, alla jobbiga nätter och hemska dagar.

Nu vill jag bara uppleva världen, allt det fina, allt det man inte ser hemma. Efter det jag gått igenom i år kan jag gå igenom allt. Även om jag fortfarande är en vilsen liten 17-åring så är jag så himla mycket äldre än för ett år sen. Learn the hard way is the only way...true story!

Vet ni, jag är inte ett dugg nervös. Inte det minsta orolig. Jag är ingenting. Jag bara är. Precis så man ska vara, för då passar man bäst in i livet. För livet bara är. Livet är konstigt, hemskt, underbart. Livet är allt men ingenting på samma gång. Gång på gång begår man misstag och lär sig av dem. Man blir förvånad över saker samtidigt som det känns hur självklart som helst. Man måste våga släppa taget, det är viktigt. Men man måste också våga hålla kvar. Svår balans. Är det värt att hålla kvar personer som sviker dig gång på gång? Det är konstigt hur man kan betyda så mycket för någon och sen inte betyda något alls! Nu svävade jag iväg hundra kilometer från det jag skulle skriva om, vilket innebär ett milslångt svammel som ingen kommer orka läsa.

Så nu sitter jag här, i min säng, i mitt rum, för sista gången på fyra månader. Fyra månader är kanske ingenting om man ser ett helt liv, men just nu är det fyra månader. Fyra spännande månader, fyra underbara månader, fyra månader där allt kan hända. Jag har ingen aning om vad jag ger mig in på, ingen aning om vad som kommer hända mig. Vadsomhelst. Livet är så himla konstigt.