torsdag 13 oktober 2011

The Kooks @ Brixton academy



Is it me? Is it you? Is it the times that we're livin' through?
Så lät det, blandat med publikens jubel, när Luke tog första tonen i Brixton Academy igår. Rakt på, orden träffade rakt i hjärtat och så fortsatte det under följande två timmar. Intensivt, svettigt och underbart. Fåordiga Luke sa förövrigt knappt ett enda ord till publiken och övriga tre bandmedlemmar ytrrade sig inte över huvud taget. För The Kooks är det musiken, och bara musiken, som gäller. Det räcker för mig.
Av Lukes hals-och lunginfektion, som orsakat två inställda spelningar dagarna före gårdagen, hördes ingenting. Tur var det för jag är ungefär såhääääääääääär såld på Lukes röst.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den här upplevelsen. Jag kan utan tveka säga att The Kooks fick sin revanch sen förra gången jag såg dem, då blev jag riktigt besviken. Men inte nu, åh så bra det var. En av mina bästa konserter och ett evigt minne som kommer vara förknippat med ren lycka. Låtlistan var klockren, saknade bara Jacke big tits och One last time.

Eftersom vi kom direkt från skolan hann vi inte köa speciellt länge, så vi hamnade kanske på femte raden i början men allt eftersom som stämingen ökade kom vi längre fram, i alla fall jag och Natalie. Under hela konserten pendlade jag mellan andra och tredje raden och i slutet hamnade jag stabilt på andra raden. Om detta finns dock en rolig historia om några engelska tjejer som var lite.....speciella. Vet inte om jag ska ta hela historien här, men kan sammanfatta det ungefär såhär: Idioter!

Förstår inte hur man kan ställa sig längst fram på en konsert om man inte klarar av kroppskontakt, tryck och allt annat en bra konsert medför. Så bråka med engelska tjejer: CHECK! Kul att äga de också. Tror att de försörde konserten lite för sig själva genom att bråka, eftersom de verkligen blev upprörda. Själv skrattade vi bara åt dem. De planerade hur de skulle trycka iväg oss och försökte med rump-puttar, armbågar och sparkar. De lyckades dock inte och var riktigt kul att se hur frustrerade de blev. Jag menar, har man inte probelm om man inte låter folk ha sina händer uppe i luften under en konsert?

Fick ett enda suddigt foto av en skuttande Luke och insåg efter det att det inte gick att ha kameran uppe. Men det gör inget för minnet kommer alltid finnas i mitt hjärta! Var så härligt inklämd mellan galna Kooksfans på en spelning i Kooksarnas hemstad! Svettades, dansade och sjöng och var efteråt alldeles genomblöt av svett från personerna runt omkring mig, precis som man ska vara efter en konsert.

Tack The Kooks för att ni är så bra! Och tack någon för biljetterna! Så himla overkligt egentligen. Josefine vill gå på The Kooks, Josefine får inte tag på några biljetter, Josefine råkar köpa biljetter på e-bay, Josefine upptäcker detta två dagar innan konserten, Josefine får panik, Josefine betalar biljetter med hjälp av föräldrar i Sverige, Josefine hämtar biljetter med hjälp av Natie, Josefine säljer biljetter till sina vänner, Josefine och hennes vänner går på The Kooks, Josefine är lycklig!
Kön!
Me and my precious ♥
Luuukie!

Kan inte ändra storlek på bilderna i Google Chrome, så förlåt om de fuckar up hela bloggen hehe...(förresten någon som vet hur man ändrar storlek på bilder i Google Chrome?)
Dessa bilder är snodda härifrån!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar