Det här är min tid

Livet är så himla konstigt. 
För nästan två år sedan, efter velande fram och tillbaka, bestämde jag mig tillslut för att gå nv europa och åka till London hösten 2011. Då kändes det så himla långt bort. 
För ett år sen var jag helt ny på sannarpsgymnasiet, en liten vilsen etta. Trodde jag visste vad livet var, naiv och barnslig. Jag var i alla fall rätt så cool som skulle till London om ett år. Ett år som var tusen år bort!

Därför känns det så himla konstigt, att sitta här, ett år senare, tusen år bort. Att kunna säga att det inte längre är månader eller dagar tills jag åker, utan timmar. 
Efter världens längsta och jobbigaste år så ska jag äntligen få lämna allt det jobbiga. Just nu är det värt allt slit. Alla tårar, alla timmar på jobbet, alla jobbiga nätter och hemska dagar.

Nu vill jag bara uppleva världen, allt det fina, allt det man inte ser hemma. Efter det jag gått igenom i år kan jag gå igenom allt. Även om jag fortfarande är en vilsen liten 17-åring så är jag så himla mycket äldre än för ett år sen. Learn the hard way is the only way...true story!

Vet ni, jag är inte ett dugg nervös. Inte det minsta orolig. Jag är ingenting. Jag bara är. Precis så man ska vara, för då passar man bäst in i livet. För livet bara är. Livet är konstigt, hemskt, underbart. Livet är allt men ingenting på samma gång. Gång på gång begår man misstag och lär sig av dem. Man blir förvånad över saker samtidigt som det känns hur självklart som helst. Man måste våga släppa taget, det är viktigt. Men man måste också våga hålla kvar. Svår balans. Är det värt att hålla kvar personer som sviker dig gång på gång? Det är konstigt hur man kan betyda så mycket för någon och sen inte betyda något alls! Nu svävade jag iväg hundra kilometer från det jag skulle skriva om, vilket innebär ett milslångt svammel som ingen kommer orka läsa.

Så nu sitter jag här, i min säng, i mitt rum, för sista gången på fyra månader. Fyra månader är kanske ingenting om man ser ett helt liv, men just nu är det fyra månader. Fyra spännande månader, fyra underbara månader, fyra månader där allt kan hända. Jag har ingen aning om vad jag ger mig in på, ingen aning om vad som kommer hända mig. Vadsomhelst. Livet är så himla konstigt.