Kan inte riktigt förstå det för i mitt huvud är jag fortfarande fjorton och velig och allt det där. I verkligheten är jag snart nitton och tar studenten om hundraelva dagar. Det är jätteläskigt men också jätteskönt för ibland längtar jag bort så att det gör ont. Men ibland vill jag stanna kvar i allt det här och hjärtat värker när jag vet att så kommer det inte bli. Säger som man säger; allt har sin tid och denna fina tid har hundraelva dagar kvar innan det är dags för att ta nästa steg. Hundraelva dagar är ganska mycket ändå, som julafton till min födelsedag plus elva dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar