Inleder detta inlägg med en ursäkt till mamma; förlåt att jag är uppe så sent men skolarbeterna är många och tiden räcker inte till. Med andra ord skolan dödar mig. Redovisningar, prov och inlämningar avlöser varandra samtidigt som man ska hänga med på lektionerna och förstå vad man håller på med. Matten är nog värst, jag förstår verkligen inte. Hur mycket jag än vill fatta det där med derivata så går det inte in i min överansträngda hjärna. Det känns också så uppmuntrande när läraren näst intill skäller ut en (inför hela klassen dessutom) för att man inte förstår. Snacka om att bli trögstämplad. Förlåt mig då för att matte inte är min starka sida (vafan Josefine, du valde natur).

Ikväll har jag simmat, för andra gången denna veckan, och det är så himla skönt. Typ genomgång av varenda muskel i hela kroppen. Var dock trött som en gurka eftersom jag hade varit på en aningen för lång löprunda i Crane Park innan. Men härligt var det i alla fall. Kände mig så fri när jag sprang där i skogen, så jag bara sprang, sprang och sprang och tänkte inte alls på att jag skulle springa tillbaka också. Men det var så värt det, att springa där i regnet och känna sig friast i hela världen.

Imorgon är det lång skoldag (vad annars huh?) så nu ska jag försöka avsluta vad jag håller på med och ta en sväng till drömmlandet innan det är dags att hoppa på 110 to Twickenham 07.37 imorgon bitti.

Some pictures for you who'd like to be carried away for a moment. Observe and admire.